Slevens

Krismöte!!!
   Läste idag i tidningen att Madde hade krismöte med sina polare i New York. Men hallå. Krismöte för att fästmannen knullat runt. Det är väl knappast första gången i världshistorien det händer.
   Kris kan man kalla det som händer i mina favoritlag. TSV 1860 München kladdade till det mot Fortuna Düsseldorf och föll med 2-0 och tappade kontakten med toppen. Eftersom jag i England är en supporter som vänder kappan efter vinden så är det snart dags att vända just kappan. Utslagna mot Atletico Madrid och borta från ligatiteln. Som tur är finns det ett lag till i England förutom Liverpool och det är Preston North End. Men inte heller där funkar det. De är som vanligt med och nosar på toppen i mitten av serien men sedan dalar det. Som extra lök på laxen blev Barca bortdömda mot Inter i veckan. Vaddå hand. HAND?????

Idag satt jag och funderade på hur det har gått för IK Fyris i säsongsupptakten av division fyra Uppland. Jan Melles gäng har tagit fyra poäng. En i går mot Gimo och tre i premiären mot Bälinge.
   Att Sonstorps IK bara skulle ta en poäng mot Åby i division fyra östra Östergötland var lite oväntat. Sedan rättade Lillen till det i andra matchen och tog en stabil 1-0-seger mot Valdemarsvik.
   Tollarp förlorade mot Micke Nilssons moderklubb Ovesholm i premiären men sedan har Krille fått fart på laget. På söndag väntar Yngsjö. Seger där och Tollarp hakar på Näsum i toppen av division fem nordöstra Skåne.
   Men shit vad Hittarps IK går på i den nordvästra femman. Urban Stoltz har lotsat laget fram till tre raka segrar, nio poäng och 7-1 i målskillnad. Jag måste pricka in matchen mellan Torekov/Båstad mot Hittarp.
   Nu tänker ni att vad fan är detta för blogg. Den är intern och den är tråkig men fotboll blir aldrig tråkigt. Fotboll förenar, entusiasmerar och intresserar oavsett om det är på Camp Nou, Laröds ip eller Örjans vall.

Läste i HP om den där stackaren som blev störd av den lilla HBK-klacken som står på långsidan. Varför går man på fotboll om man vill ha lugn och ro. Jag föreslår det nya fina biblioteket utmed Nissan för honom.

Glöm nu inte morgondagen. Nordsjälland, IFK Göteborg, Halmstads BK och Hallandslaget. Det börjar klockan 11.00 på Sannarp i Halmstad. Kaplinski hinner inte till första matchen i morgon. Jag vet faktiskt inte varför.

Idag gick det upp ett ljus för mig. WRY kommer inte kunna slå ihop till en förening på länge. Jag var på Björkvallen i Ränneslöv och Loffer deklarerade att det inte kommer att hända så länge han lever. Det finns sådana människor i Walldia och Ysby med.

  

Satt och kollade på Lyon mot Bayern Munchen igår och hörde hur min kurskollega på avancerad tränarutbildning Ola Andersson gav sitt expertutlåtande efter matchen. Det var då det slog mig. Vad det är mycket nya modeord i fotbollen. Herr Andersson använde uttrycket "central fältare" och det har jag hört innan också. Central fältare? Man säger ju nästan aldrig vänster fältare eller höger fältare varför måste man då slänga sig med uttrycket central fältare? Går det inte lika bra att säga innemittfält? Det är dessutom färre ord. Jag är förutom fotbollstränare också svensklärare och jag har lärt mig att människan alltid genom alla tider förenklat språket. Central fältare är inget annat än ett modeord som om det hade varit inom finkulturen kallats av andra människor för kultursnobberi.
   Ett annat modeord som i och för sig har några år på nacken är boxen. Att fylla på inne i boxen. Komma med mycket folk in i boxen. Vara heta i boxen. Vad är det för fel på straffområdet? Det är dessutom ett svenskt ord och inte taget från någon annan idrott. Är det inte så att det var hockeyn som använde "boxen" först?
   Ett roligt uttryck som jag vet att jag själv använder men som kan skapa förvirring. 97-tränaren Freddie sade till Edström att sätta upp tre Ajax-trianglar. Edström kliade sig i huvudet och undrade hur de ser ut men han lade ut koner som markerade tre stycken prydliga trianglar varpå han fick beröm av huvudtränare Freddie. Bredvid stod jag och 95-tränarna Egga och Marcus. Egga sade till Edström att det där var ju Feyenoord-trianglar. Fotbollshumor. Da. Men hallåååå. Feyenoord-trianglar finns inte; det finns bara Ajax-trianglar men kul var det. Egentligen skulle Freddie lika gärna kunna säga till Edström att han skulle sätta upp tre passningstrianglar eller ännu enklare tre trianglar.

Jag och j-ledarna kamperade ihop på gårdagens träning. Svenska Fotbollförbundet vill ha fysisk status på alla spelare i tipselitklubbar och i går körde jag yo-yo-test med 93:orna. Efter lite tekniskt strul kom vi till slut i gång och! OCH! Återigen visade det sig att laholmarna är bäst konditionsmässigt i Halmstads BK. När jag häromveckan körde testet med 94:orna visade det sig att förre LFK:aren Anton Gunnarsson hade bäst resultat. Igår var Ted Carlstrand bäst. Han sprang tills bandet var slut och fick applåder av sina kamrater.

Ikväll smäller det. Tänk om det kunde bli sex poäng idag. HBK har tagit sju av 18 poäng mot Gefle på Örjans vall de senaste fem åren. Sist vann Gefle på Örjan med 2-0. Jag vill ha tre poäng idag. Klockan 20.45 smäller det sedan på Camp Nou. Jag hoppas på Barca. Jag hävdar att Inter är ett synnerligen osympatiskt lag.

Läste i HP i morse att det divideras om var konstgräsplanen i Laholms kommun ska ligga. Vadå konstgräsplanen? Det räcker inte med en konstgräsplan i kommunen. Det måste bli flera konstgräsplaner.
   Initialt tycker nog jag att den första planen som byggs ska ligga i centralorten Laholm. Jag förstår att Walldia vill ha en men med tanke på att det är kommunen som finansierar den så undrar jag vem det kommer till gagn. Knappast Walldia och WRY:s ungdomar i alla fall.
   Jag hoppas också att Laholms kommun prioriterar ungdomsfotbollen och att den framförallt kan bokas av ungdomslag. Många av seniorlagen i kommunen är för oseriösa.
   Förmodligen kommer kommunen inte gynna den yngre generationen. Det har bevisats förr. Vi har ju ett teckningsmuseum och inget ungdomshus. Vi har ju en isbana till för några få men inga konstgräsplaner. Vi har idrott och kultur för några få men inte för den stora massan. Hade en diskussion om detta med några vänner i går. 
  
Nog med politik. Igår hände det. WRY:s flckor 11 var i Skottorp för en ny träningsturnering. Det blev förlust mot LFK med 4-2. Inte så märkvärdigt tänker ni men. MEN ifjol förlorade vi med 17-1 mot samma lag. Ett litet steg för fotbollen men ett gigantiskt för våra tjejer. De ledde med 2-1 i paus men hade efter det svårt att fokusera. De trodde det var klart. 
   Mot Hasko 1 blev det förlus med 1-0 men sedan blev det två segrar. Mot Knäred vann de med 3-1 och mot Hasko 2 med 2-1. Jag är stolt. Vi blev trea!
   Segrar är inte alltid allt och kanske är det så att förlusten mot LFK var den största framgången. Tyvärr fick jag inte vara med på denna stora händelse. Jag hade fullt upp i Halmstad där några av våra fantastiska elever ordnat Crazy spring på Stora torg. Jag tror verkligen på ungdomen när jag ser Sara och hennes vänner ordnat detta. Det var ett lyckat jippo som både syntes och hördes. De som inte såg att John Bauer-gymnasiet hade öppet hus i går måste vara både blind och döv.
   Jag tog ett litet break från Crazy spring för att bege mig till Sannarp. Där spelade HBK:s 95:or första omgång av DM. Det blev 9-1 och det borde bli i alla fall tre-fyra mål till. Detta är matcher som jag inte vill att våra spelare ska spela. Det gagnar varken Böljan eller oss. Hursom helst så är vi vidare men nästa helg väntar betydligt viktigare matcher för våra 94:or och 95:or. Har ni inte bokat något nästa helg så gör det nu (se nedan)



Detta laget förlorade på Glänninge med 17-1. Igår blev det bara 4-2 till LFK


SANNARP LÖRDAGEN DEN 1 MAJ:
11.00 HBK - Hallandslaget (94:or)
11.00 HBK - IFK Göteborg (95:or)
13.30 Nordsjälland - IFK Göteborg (95:or)
13.30 Norsjälland-Hallandslaget (94:or)
16.00 HBK-Nordsjälland (94:or)
16.00 HBK-Nordsjälland (95:or)

Fredagsmys har fått en helt annan innebörd jämfört med för 20 år sedan. Nu tänker Thomas i Ängelholm att nu ska han bli nostalgisk igen bara för att han fyllt 40. Men nej. Eller jo. Kanske. Idag är det fredagsmys och det är härligt. Fredagarna har under detta läsår varit min egen. Först lite jobb och sedan lite träning. Idag blev det simning innan handling och matlagning. Nu står jag här i köket och allt funkar perfekt. Barnen tittar på nåt på tv och jag öppnade precis en pilsner. Jag är av den övertygelse att det inte går att laga mat utan en kall bredvid sig. Som extra krydda har jag dragit på Spotify och det är faktiskt inte 1980-talshårdrock idag. Jag har förnyat mig. Hardcore Superstar är bara grymma. Roger Wennström introducerade dem för mig för ungefär ett år sedan och nu åker de på stereon ofta. Det blir en extra skön mix om man varvar Hardcore med lite In Flames och Backyard Babies.

Sju grymma band att lyssna på till fredagsmatlagningen

1. Hardcore Superstar - Gärna We don´t celebrate sundays eller Dreaming in a cascet.
2. Backyard Babies - Minus celcius måste höras, det är en riktig kick.
3. Whitesnake - jag vet. Det är lite softare men ändå mina egna, personliga favoriter över tid.
4. Bon Jovi - Vissa inbitna rockers vänder sig säkert och blir nästan lite förnärmade men jag tycker att det funkar
5. Saxon - Princess of the night och Mange Svensson går igång på dubbelgaggarna.
6. Judas Priest - Turbo lover. Kan inte bli mycket bättre start på en helg.
7. Iron Maiden - Fear of the dark (live versionen). Må-bra-låt.

Imorgon är det en ny dag. JB har Crazy spring på Stora torg i Halmstad. Det ska bli intressant att se om besökarna knäcker Marcus och Edsjö i kickning. Jag kommer lätt att knäcka dem.
   Dessutom är det DM i morgon. 95:orna spelar första omgången mot Böljan och det ska jag också försöka att hinna med.
   Dessutom spelar WRY:s flickor i Skottorp. Fyra matcher och Emilia har skoskav av sina nya skor. Vi har äntligen fått nya overaller i WRY. Även om vi plockade ut dem för tidigt så såg vi i alla fall inte ut som ett tivoli förra helgen i Halmstad. Fullspäckad lördag.

Issa, Karro, Louise och Mischa var troligen snyggast klädda på hela skolan i dag!!

Det var en fin höst 2009. När 2010 kom blev det kallt. Det blev kallt som fan om man ska vara riktigt ärlig. Då stod jag Håkan Svensson och Daniel Kaplinski och frös på konstgräset på Sannarp.
   Idag sken solen. Idag tror jag att jag bättrade på solbrännan i ansiktet. Benen är och förblir kritvita. Jag blir inte solbränd om benen och jag tror att det beror på att jag glidtacklat sönder pigmenten just där. Hursom helst så sken solen över Sannarp idag. Kollegorna är i ett kvavt klassrum och jag får vara ute i friska luften. Nu vill alla byta. Det ville de inte för mindre än en månad sedan. Nu kommer snart kommentarerna om hur bra vi har det som får vara ute. Det hördes inte i februari.
   Idag var vi ett decimerat manskap på plan. Träningen började klockan nio och på plats då var 13 av 29 spelare. Övriga fotbollselever på John Bauer-gymnasiet hade träningsförbud och några hade fått ledigt. De med träningsförbud fick kämpa med matte, medicinsk grundkurs, svenska eller naturkunskap. De som hade träningsförbud behöver inte spela fotboll just nu. De behöver bättra på betyg i andra delar av skolan. Ibland är det skönt med lite verktyg.
   I onsdags hade vi en grupp som satte sig på tåget för att träna med JB-Ängelholm. Magnus Arvidsson plockade upp fyra fotbollsspelare på stationen i Ängelholm för träning där. Riktigt bra utbyte. Snart kommer Ängelholms-tjejerna upp till oss för träning.

Igår var en nervös dag för HBK:s 94:or. Det var dags för det andra yo-yo-testet. Senast vi gjorde det var det inte bra resultat. I går hade alla höjt sig. Nyförvärvet från Laholms FK Anton Gunnarsson var den som sprang längst och fick alltså högst värde. 


 



Sju minnesvärda fotbollsspelare för en kille från Vallberga som är mellan åtta och tio år:

1. Mario Alberto Kempes - vem minns inte hans mörka hårsvall och hans två mål i VM-finalen 1978. För mig var han en hjälte. För en åttaåring var det en av de häftigaste upplevelserna att se.
2. Tore Cervin - Tyvärr måste jag ta med en MFF:are men anledningen är enkel. Cervin gjorde 3-1-målet mot Wisla Krakow i förlängning. Jag tyckte det var coolt när han dansade i en snöhög utanför sidlinjen. Krille Arvidsson blir glad över att jag har Tore Cervin med och kanske ger det mig en öl på hans veranda i sommar.
3. Sigge Johansson - För att Sigge var så in i helvetes bra och rolig att titta på.
4. Thomas Sjöberg - Nu måste det bli två öl på Krilles veranda. En MFF:are till. Jag hade ingen aning om att jag skulle plocka in två spelare från den klubben när jag började. Men Sjöberg förtjänar sin plats här. Det var den 3 juni 1978. Sjöberg ger Sverige ledningen med 1-0 i öppningsmatchen mot Brasilien. Sedan sabbade Reinaldo, Hans Krankl och Asensi VM för Sverige.
5. Rutger Backe - för att han var målskytt och för att han en gång sparkade i väg både sko och boll mot mål. Backe blev varnad och jag kunde inte begripa varför. 
6. Frank Schinkles - från Feyenoord till Halmstads BK. Teknisk, spektakulär och nästan en 1970-talets Messi.
7. Arthur Antunes Coimbra - Mera känd som Zico. Vilken spelare. Jag skulle alltid vara Zico när jag och polarna spelade på ängen i Vallberga.

Jag fick en skiva för några år sedan av Sten-Ole Olsen. Jag minns inte vad artisten hette men jag minns att det över skivomslaget stod; "Förbannad"
   Och just förbannad är jag just nu. Jag är förbannad på de jävlarna som snott min dotters cykel. I fjol köpte vi en ny fin cykel av märket Winther. Hon har vårdat den ömt och alltid låst den. Om hon vid något tillfälle låtit cykeln stå kvar på skolan på grund av att hon blivit skjutsad någonstans har hon nästan fått panik om hon inte fått hämtat den innan mörkrets inbrott. Nu har någon jävel tagit den. Jag lovar en sak. Om jag ser hennes cykel kommer jag bli handfast i mitt agerande. Jag undrar en sak. Hur kan man vara så känslokall att man tar en tioårings cykel. Nu måste min dotter gå medan kompisarna cyklar. 
   Jag lovar att alla tips som leder till att förövaren och cykeln hittas kommer att tas i beaktande
  
Jag är också förbannad på de jävlarna som inte kan låta saker vara ifred. Läste i Hallandsposten idag att någon dragit upp alla blommor från blomlådorna på torget. Varför? Vad får man ut av det? Vad är meningen? Vad är det ett uttryck för?

Jag är dock också glad. Var på Örjans vall i söndags och för första gången på bra länge så hördes HBK:s klack och det kan vi delvis tacka sambaorkestern för. Jag hoppas att denna klack växer och att det blir ännu bättre stämning på läktaren. Kanske till och med att de som står bredvid klacken hjälper till att öka stämningen på Örjans vall.

Också är jag oerhört besviken på Barcelonas insats i Milano igår.

Dagens sju minnesvärda ögonblick med Halmstads BK:s a-lag:

1. HBK-IFK Göteborg 6-0. Selakovic tre mål och Stig Nilssons beska kommentar till Robert Andersson i pressrummet efter matchen.
2. HBK-Dynamo Dresden 1977. Jag och min far satt på löparbanan och det spöregnade. Jag minns inte Sigges och Lie Larssons mål men jag minns regnet.
3. HBK-Esbjerg 1980. Jag minns hur Sigge skulle haft en straff i slutet av matchen. Jag var tio år och tyckte livet var väldigt orättvist.
4. Jag minns hur jag i slutet av 1970-talet var på Örjans vall i samband med en landskamp mellan Sverige och Island. Jag sprang på Roy Hodgson utanför omklädningsrummet. Jag bad om autograf. Han skrev och klappade mig på huvudet. Stort ögonblick.
5. Jag minns hur jag satt på Örjans vall sommaren 2007 och såg HBK spöa Elfsborg med 3-0 och började drömma om SM-guld igen. När jag kom hem beställde jag biljett till avslutningen mot HIF på Olympia. Det blev 9-0 till hemmalaget och där satt jag med min HBK-jacka och skämdes.
6. Jag minns hur jag sent om sider kom till Örjans vall den 26 oktober 1997 och hur HBK defilerade till sitt tredje SM-guld genom seger över Panos Ljungskile.
7. Jag minns hur jag, tillsammans med dåvarande redaktionschef på LT Fredrik Karén, åkte till Gamla Ullevi den 19 oktober 1995 för att bevaka HBK-Parma i cupvinnarcupen. Efter matchen var jag på presskonferens och enda representanten från Parma var Tomas Brolin. Han var omringad av italienska journalister som inte var så glada på laget efter den misserabla insatsen mot ett gäng svenska amatörer. Matchen slutade 3-0 men Parma vände hemma i Italien

Blåsten piskade in i ansiktet och i bilen hem kände jag hur det brände i ansiktet. Igår var vi med WRY-tjejerna på Hallägra i Halmstad för fyra träningsmatcher på en och samma dag.
   Tyvärr kunde jag inte klona mig denna dag för samtidigt som vi spelade på Hallägra så spelade HBK:s 94:or DM mot Lerkil. Efter 0-0 i halvlek kunde vi i andra dra i från och vinna komfortabelt med 5-0. Jag pratade med Lasse Engman efter matchen och han var hyfsat nöjd med lagets insats.
   Tjejerna då? Vi vann, som vanligt, inga matcher men det gör inte så mycket. Det är nyttigt för våra spelare att komma ut och möta motståndare utanför Laholms kommungränser. Trönninge slog oss med 8-0, Astrio United med 3-1 och Astrio Svart med 4-1. I sista matchen föll vi mot Gullbrandstorp med 4-0. Dagens mest otursförföljda spelare var Hanna Svensson som tre gånger under samma dag gick ner för räkning. Min egen dotter Emilia var en riktig kämpe också. Med ett stort skoskav på ena foten slet hon som bara den och jag kallade henne för Carlos Poyol hela kvällen.
   Jag träffade Anna Lundkvist som är en av dem som aktivt sett till att cupen blev av. Hon sade att hennes tjejer vunnit DM som 12-åringar. Jag vet inte om jag ska se det som en utmaning eller vad. Hursom helst. Vårt mål just nu är att lära dem teknik och spelförståelse. Att kunna behandla bollen, att veta var man ska bli av på en fotbollsplan.
   Tjejerna är just nu 10 och 11 år och när jag och min kollega Henrik Johnsson lanserade två träningar i veckan möttes vi av viss skepsis bland föräldrarna. Jag tror att om man ska tycka fotboll är roligt så måste man träna mer. I Laholm tränas det för dåligt på alla plan. Tjej- och damfotbollen i Laholms kommun har fyra lag i division fyra men inte något lag högre än så. På herrsidan är det LFK i landets femte division. Anledningen tror jag är att man inte tar till vara på varken talanger eller ledare som finns i kommunen. Sedan tror jag inte det finns så mycket know how i klubbarna. Ta bara en klubb som Ysby BK, som lämnade w.o i årets första seriematch mot Örnia. De har knappt några spelare i klubben men de ska ändå ha lag. Snacka om egoism från klubbens sida. Varför inte slå ihop med någon så deras Ysbyspelare får spela vettiga matcher. Hur många av de spelare som finns i klubben vill fortsätta till nästa år tro.
   Själv har jag begett mig in till Halmstad för att få jobba med talangfulla spelare och varit i Halmstads BK i fem år. Min ambition och mål är såklart att vara kvar i Hallands bästa klubb. Men en sak som jag funderat på genom åren är varför aldrig Laholms FK ställt frågan på ungdomssidan. Det är ju uppenbart att den klubben borde gå i bräschen för talangutveckling i kommunen och ta upp kampen med i första hand övriga Halland.
   I HBK idag har vi på ungdomssidan åtminstone fyra ledare som har anknytning till kommunen och varför de övriga är i HBK kan jag inte svara på. En LFK:are frågade mig en gång i förbifarten varför jag inte är i LFK. Mitt svar är enkelt. Jag är stolt över att tillhöra HBK och de ställde frågan till mig en gång.

Till sist...
...en bön. Snälla, snälla, snälla. Ge oss tre poäng mot GAIS idag. Låt mig slippa bita sönder naglarna, låt mig få jubla när Joe eller Anselmo gör lagets fjärde mål. Ge oss minst 4-0 mot GAIS. Ge oss en klang och jubelföreställning. Ge oss bra stämning på läktarna och över 6 000 i publiken.

Sju minnesvärda ögonblick - avdelning talang

1. Jag minns när vi skulle åka ner till Olympia med HBK. Det krävdes seger för SM-slutspel. En viss Rasmus Jönsson gjorde fyra mål och drömmen gick i kras. Ett trist minne men kul att se Jönsson
2. Jag minns hur vi med vårt Hallandslag skulle möta Skåne i första matchen. Matchen gick i Lilla Tjärby och vi tog mot alla förhandstips poäng men en viss Marcus Olsson stack ut ordentligt.
3. Jag minns hur jag fick ett samtal tidigt en lördagsmorgon från en förälder vars kille mitt i natten testat sin skadade fot inför en Hallandslagssamling. Den höll inte och på morgonen lämnade han återbud. Han spelar i Falkenberg nu.
4. Jag minns hur Marcus Johansson, yttermittfältare i HBK:s b-lag, skrämde skiten av en MFF-back på Malmö stadion. Vi tog poäng och Marcus var bäst på plan.
5. Jag minns hur vi åkte ner till Frankrike för att spela internationell fotboll med våra 16-åringar. Vi mötte Rennes i första matchen och i sann svensk anda spikade vi igen. Jocke Wallentin blev utvisad efter tio minuter efter en vansinnestackling. Sedan spikade Kalle Johnsson igen målet. Johan Palm, Ante Petersson, Niklas Johnsson, Kujtim Bala med flera stängde både mittfält och backlinje.
6. Jag minns hur jag och mina kollegor Peter Upphoff, Tomas "Exet" Ericsson och Janne Carlsson satt i Växjö och diskuterade efter en träning. På plan hade vi bland annat haft Mikael Boman, Johan Svahn, Deni Avdic, Rasmus Elm, Fredrick Feindrich, Zlatan Azinovic. Jag trodde definitivt på Avdic men var osäker på hur långt Elm skulle gå. Inte lätt att veta vem som blir bäst.
7.  Jag minns hur jag i min ambition försökte styra en match i Holland. Vi skulle möta Go Ahead Eagles i första matchen. Jag spelade 4-3-3 och försökte med hög press. Vi förlorade med 5-2. I nästa match mötte vi Ajax. Jag spelade ett lågt 4-4-2. Vi spelade 0-0.

Jag måste fortsätta min heavy-metal-nostalgi. Jag fick ett tips av en vän till mig som numera jobbar på Radio Halland där hon väckte ett minne till liv. En Mötley Crue-spelning på Olympen i Lund. Thomas Möller hade som vanligt ordnat en hårdrocksresa till Lund och på scen skulle glamrockarna Mötley Crue stå. Vad jag vill minnas så var det väldigt mycket attityd kring bandet och det viktigaste var att de fick visa upp sin flaska Jack Daniels. Musikaliskt vet jag inte om det var så mycket att ha. En låt hade de som jag fortfarande minns och det är Live wire. I övrigt har de inte tillfört musikhistorien så värst mycket.
   Vi tyckte i alla fall att de var coola och om jag inte missminner mig så gick vi i åttan eller nian. Vi samlades hemma hos Veronica ett par timmer innan bussen skulle gå och där fixade vi till en "skön" tuppering av våra "tuffa" hockeyfrillor, ala tjeckisk hockeyspelare. Någon drog de karakäristiska Nick Sixx-strecken under ögonen och sedan bar det iväg. Det var en ösig spelning och ett minnesvärt musikögonblick som så klart fortfarande sitter kvar.
   Mötley Crue kommer inte till årets Sweden Rock i Norjesund men jag kollade vilka band som kommer och det verkar bli en riktigt bra festival i år. Kanske man skulle försöka skaffa sig någon biljett ändå för där finns en del band som vi som växte upp på 1980-talet i Laholm har en relation till. Magnum, Aerosmith och Mötley Crue-look-a-like-bandet Cinderella.
   Framförallt kommer Gary Moore, Ratt och den store (not) Udo Dirkschneider. Udo sjöng tidigare i Accept och även dem var vi och tittade på en gång. En kass spelning från Russian Roulett-turnén. Jag såg också att Michael Schenker Group kommer och ett tag tyckte jag att de var riktigt grymma.





Nicki Sixx

Ibland är det skönt att höra saker från andra människor som man själv tänker eller till och med säger. Det är skönt att få saker och ting bekräftade från andra håll ibland.
   Idag hade vi Bayern München på besök på John Bauer-gymnasiet. Ja, inte hela klubben men väl scouten för Skandinavien och Storbritannien Björn Andersson. Att vara en talang är en sak men att blomma ut i full blom en helt annan.
   Jag och min kollega Håkan Svensson har ofta pratat om att det krävs mer än att vara bra i fotboll. En talang måste få i hop helheten och får man inte det så kan man bli en duglig fotbollsspelare ändå. Fast på division tre- eller fyranivå. Och det är inte fy skam det om man vill det.
   Vill man däremot bli en yrkesman i fotboll krävs helt andra saker. Man behöver få skolan att fungera och man måste kanske till och med försaka det där discot på fredagskvällen. Man måste kanske till och med lägga på ytterligare en eller annan timme extraträning varje dag. Ska man bli riktigt bra i fotboll så finns inga genvägar.
   Jag tror så här: Man kan träna upp teknik, spelförståelse och till viss del snabbhet men man kan aldrig träna in attityd till det man håller på med. Mitt mått på hur bra man vill bli läser jag ofta i ögonen. Hur mycket brinner spelaren för det han eller hon håller på med. Hur dedikerad är spelaren att verkligen bli bra. De allra flesta säger att de vill bli bäst. Och det visas genom att träna några gånger i veckan. Däremellan sover man illa, äter illa och slarvar med skola. Säger man att man vill bli bäst utifrån den uppladdningen så är det bara ord ur en mun. Egentligen ingen vilja att bli just bäst. Det gäller att få i hop helheten.
   Jag läste en intervju i tidningen Offside med just Björn Andersson där han bland annat sa att "Halmstad är Halmstad. München är München".
   Många är nöjda med att vara bland de bästa i Halmstad och lägger sig också på den nivån utan att spänna bågen ytterligare. Ett sätt att visa våra spelare vad som krävs för att nå ett steg till är att spela matcher mot så bra motstånd som möjligt. Varje år bjuder jag in ett antal lag till Halmstad för matcher mot våra lag. Vi åker också ut i Europa för att mäta oss med internationellt motstånd. De som verkligen vill ta ett steg till ser hur europeiska lag fungerar och tar lärdom av det. De som bara säger att de vill bli bäst kör på som de alltid gjort.
   Mitt resonemang i denna blogg bygger på vad Björn Andersson pratade om idag men också på tankar jag själv artikulerat och burit på ett antal år som ungdomsledare. Och detta gäller så klart även för oss som är tränare. Att leda sitt eget lärande är en nyckel till framgång för våra talanger. Vill vi som tränare inte lära oss mer eller nytt så stannar också utvecklingen både hos tränaren och hos spelaren. Vi kan aldrig säga: Vi gör som vi alltid gjort för det har fungerat. Vi måste säga: Kan vi göra något annorlunda för att bli ännu bättre?

Usch vilken bitter söndag. Solen skiner. Det är 15 grader varmt ute. Jag har precis vaxat bilen och när jag strax efter ett lämnade hemmet sken bilen i solen. Jag vädrade morgonluft. I Kvasterian stod Helena och stekte korv så att hon var högröd i huvudet. Niklas var ute i friska luften på hundkurs. Det var upplagt för tre poäng.
   Ganska exakt tre timmar senare kändes det blytungt. HBK förlorade med 2-1 mot Mjällby och Anel blev skadad. Jag och farsan hade bestämt att fullfölja supersöndagen och se om Drott kunde ta sig till semifinal. Det gjorde de men jag kan inte påstå att jag njöt av ett bra Drott. HBK-matchen etsade sig fast i huvudet och tanken på att Anel är skadad skrämmer mig och jag kom på mig själv sitta och drömma om en Ante G på mittfältet. Trots Drotts defileringsseger blev det en nattsvart idrottssöndag. Jesper Möllerström sa att han såg fram emot att läsa min blogg efter matchen men jag känner att det går i moll och att det kanske inte blir så rolig blogg.
   Det var kul att Drott tog sig till semi men som om inte HBK-förlusten var nog så åkte Rögle ur elitserien. Tungt.
AIK vann mot Växjö och därför spelar inte Rögle i elitserien nästa säsong. Jag lovade min Rögle-vän Thomas att vi ska ge igen på Gnagarna på onsdag. Och just här har vi idrottskärnan. Även om det är blytungt så får man nästan alltid nya chanser. Tänk vilken möjlighet att få åka upp till Stockholm och trycka ner AIK (fotboll) ännu längre ner i skiten.
   HBK:s 95:or blev rejält tillplattade av Elfsborg i helgen. Redan på torsdag får vi en ny chans då vi möter Markaryd.
   Rögle får inte fler chanser denna säsong. Men redan till hösten startar Rögles återtåg. Leksands tuffar vidare.
  
Idag blir det ingen heavy metal. Idag passar Winnerbäck bättre. Varför inte låten "Jag får liksom ingen ordning" eller "Stackars"? Och att vi på onsdag får tillbaka heavyn. Lite AC/DC och T`n`T från Sise. Lite Saxon och Crusader från Rosén, Lundberg och Jönsson. Och lite Wheels of steel blandat med Fast as a shark från Görlitz. 

                                                         
                                 Här är han Monica                 Grymt bra band

Idag ska jag röja en hemlighet som bara folk i Vallberga känner till. En gång i tiden var jag rockare och ett stort fan av heavy metal. Vi till och med hade ett band som repade i skolans källare. Bandets stora dag var invigningen av utescenen på Vallberga skola. Mitt på ljusa dagen rockade vi loss på skolgården och dagen till ära hade vi köpt raketer och bomber också. Vi skulle ju göra som de stora banden. Musikstilen är fortfarande mina rötter och så fort jag får chansen är det full volym på högtalarna.
   Allt är egentligen Thomas Möllers fel. Möller var fritidsledare på Lagaholmsskolan och ett par gånger om året ordnade han konsertresor till Olympen i Lund. Mötley Crue, Accept, Deep Purple och Whitesnake var några av dem vi var nere och såg. Tyvärr är jag ensam. Mina vänner ska lyssna på en massa R´N´B och sån smörja. Jag får aldrig igenom min vilja på Iron Maiden, AC/DC eller Scorpions. 
   Spotify är fantastiskt. Jag sitter just nu och går igenom mina "husgudar" Whitesnakes låtskatt och drömmer mig tillbaka till Olympen 1985. John Sykes gitarrsolo, Jon Lords hammondorgel. Cozy Powells (död sedan 1996) trummor och naturligtvis Mr Whitesnake him self David Coverdale. Sedan minns jag inte riktigt vem som mer var med men jag tror att Mel Galley också. 
   Hursom helst så fick jag chansen att se Whitesnake en gång till härom året. Det var ett stort ögonblick. Det var religiöst (ursäkta uttrycket Annika). Just nu rullar "Gambler" på Spotify och om jag inte mnns helt fel så var det öppningslåten på Olympen back in the days.

Ja. Jag vet att jag fyllt 40 och ni tänker: Nu har han blivit patetisk och hamnat i en 40-årskris. Men näää det har jag inte alls. Jag gillar bara bra musik. 
   En vän, vi kan kalla henne Monica, och jag har äntligen hittat en gemensam musiknämnare och det är just Whitesnake. Men hennes orsak till att gilla deras musik är något tveksam. Förra helgen avslöjade hon att hon var kär i John Sykes på 1980-talet. 
   Många av mina läsare reagerar säkert över detta blogginlägg eftersom en viss idrottsgren inte nämns. Och visst är jag lite offside när jag skriver om musik istället för FOTBOOOOOLLLL.

För mig var den stora behållningen Linus Wikander och Daniel Radovanovic i dag mot Elfsborg. Daniel gjorde tre mål i en P-16-match som slutade 4-4. Och precis som resultatet avslöjar gjorde vi en bra offensiv insats och en mindre bra defensiv. På mitt minne registrerar jag framförallt Radovanovic tredje mål. Wikander spelar in bollen till en fristående Daniel Radovanovic som tittar upp och placerar bollen i ena hörnet.
   I den andra matchen räckte våra 15-åringar helt enkelt inte riktigt till. Matchen slutade 4-1 till västgötarna och vi var inte i närheten. Det vi får fundera över i den matchen är hur vi gör jobbet.
   Om man spelar en match med Halmstads BK mot toppklassigt nationellt motstånd måste man ta ett större jobb. Varför är vi så bekväma? Varför tror vi att det löser sig av sig självt?
   Visserligen spelades matchen på "gräs". Ett underlag vi inte alls känt på tidigare i år och det suger friskt första gångerna man spelar på ett naturunderlag.
   En gång i tiden hade jag Våxtorps Bois i division sju. Det var ett gäng ganska mediokra fotbollsspelare som kämpade sig till topplaceringar. Tänk om våra kloka, tekniska och hårt tränande spelare hade gjort ett lika hårt jobb. Våra spelare är bra. De är talangfulla. Inte tu tal om annat men lite hårdare jobb skulle jag vilja se. Och kanske är det vi tränare som ska lägga upp vår träning på annorlunda sätt också.

Dagen i Båstad gav också en blixtvisit på min förra arbetsplats. Jag snek till mig en gratislunch och en kopp kaffe. Idag serverades soppa och den var god. Jag hoppas att inte någon kommunanställd ekonom läser denna blogg för då kanske både jag och mina förra kollegor ligger risigt till.
   Annika nämnde att Thomas eventuellt inte skulle gå och titta på Rögles sista match.
   Thomas: För ett par år sedan åkte jag ner till Olympia för att se en betydelselös match mellan HIF och HBK. HBK föll med 9-0. Efter 65 minuter stod det 7-0 men jag satt kvar ända till den 90:e matchminuten. I nöd och i lust. Åk till Lindab arena. Tänk om SSK är nöjda och tänk om Växjö skräller. Sådan är idrotten. Allt kan hända. Bollen är rund...eller vad man kan säga om hockey.

Martin Mutumba bojkottar media. Jaha.
   Ifjol verkade han älska media när det gick bra. Han ville ju nästan vilja krama varje journalist. Väx upp Mutumba och alla andra idrottsmän och kvinnor som bara vill snacka när det går bra.

God morgon på er. Idag kommer det att komma två inlägg. Här kommer det första.
   Idag spelar Halmstads BK mot IF Elfsborg på Drivan i Båstad.

P-94

10.00 Halmstads BK - IF Elfsborg
HBK:s trupp: Dennis Nilsson, Daniel Radovanovic, Fatlind Berischa, Marcus Engman, Erik Pålsson, Johan Mauritsson, Alexander Tängnäs, Kristoffer Arvidsson, Besfort Shulemaja, Alexandros Shahade, Simon Olsson, Anton Gunnarsson, Linus Wikander, Haris Harbas, Endrit Mehmeti, Alexander Nilsson.

P-95

12.00 Halmstads BK - IF Elfsborg
HBK:s trupp: Daniel Engdahl, Gabriel Jonsson, Carl, Mirko Kocic, Rasmus Bengtsson, Jazko Maljoki, Max Eggertsson, Josef Lebedev, Joel Jonsson, Lukas Fritz, Justas Swirgzdauzkas, Addo Maljoki, Linus Exell Bile, Rikard Brosinic, Simon, Felix Sjölin Johansson.

Nu är det ju så att skolaorna i Båstad inte har påsklov. Hoppas att det imte blir allt för mycket skolk. 

                
 

I går var en stor dag. Jesus lever igen hurra hurra!
   Jag brukar ha teologiska diskussioner med min förre kollega i Båstad om bibeln. Jag är ingen trogen kyrkobesökare och det går nog att räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag varit där de senaste tre-fyra åren.
   En sak har jag dock märkt och det är likheten mellan fotboll och religiositet. Likheten ligger framförallt i dedikeringnen och hängivenheten. Att gå på en fotbollsmatch är ju ibland i det närmaste religiös. Nu ska inte denna blogg handla om religion men i morgon ska jag till Swedbank stadion och kolla MFF mot HBK i Malmö. Senast jag såg vårt a-lag på plats i Skåne var den 28 oktober 2007. Då mötte vi HIF och jag vill helst inte skriva mer om det nu. Jag vill inte ens tänka på den matchen. Så därför väljer jag att tro att MFF får en knäpp på näsan av kusinen från landet i morgon. Jag ber om ett nytt kanonmål av Anel. Jag hoppas på änglavakt i försvaret och på omänskliga krafter på mittfältet. Jag hoppas på att Joe går på vatten och att Lasses predikan innan match ska ge oanade krafter till mannarna som kliver ut i morgon. Jag hoppas också att jag får skicka tråk-sms till Krille Arvid varje gång vi gör mål i Malmö.
   Apropå HIF mot Halmstad så spelas det seriepremiär på Olympia i dag. 93:orna har avspark klockan 11.00. Glenn ringde i går och frågade om jag skulle hänga med men jag avböjde faktiskt för jag måste göra lite annat nu när det finns ett par dagar ledigt. I morgon Malmö, onsdag träning och match. Fredag match, sedan är det dags att börja jobba igen.
  
Annars är jag mörbultad i dag. Som lärare och fotbollstränare är man inte van att jobba med hela kroppen. Det har jag gjort i två dagar nu. Vi har reparerat hagar och det var tungt. Jag tror jag slagit ner 30 nya pålar i marken så att stängslet ska bli stabilt igen och så att jag kan, som en kollega till mig kommenterade, ha alla hästarna hemma. Det är rätt skönt att göra något helt annat ibland.

Igår var jag bonne på riktigt. Jag hade lånat grannens traktor och skulle trumla hagarna. Det känns bra att sitta i traktorn. Det är coolt. Stor traktor och mycket väsen från motorn. Det är manligt.
   Detta väsen ställde dock till det för mig i går. När jag skulle släppa in hästarna stack de. Rakt ut på Ränneslövsvägen. Som den idiot man är började jag springa efter. Inte ens världens snabbaste människa hade hunnit i kapp. Men jag sprang. Panik! Bilar stannade. Folk tittade. Paniiiiiik. TACK ALEXANDRA. Hon ställde sig mitt på vägen och stoppade dem vid Fattighuset. Vilken jävla tur. Med adrenalin över öronen tackade jag så klart Alex för hjälpen och det lilla intermezzot slutade lyckligt. Tillbaka i traktorn var jag en stor man igen. Och ja Murray ibland är det skönt att vara lite bonnig.

Min förre kollega på Hallandsposten Jan-Ove Wikström skrev i dagens tidning om att publiken i Halmstad är gåtfullt och att det inte finns någon supporterkultur i stan. Jag håller med honom. Det var 2 800 personer på Örjans vall mot Åtvidaberg och det kom enbart 1 800 personer till Arenan när Drott spelade viktig slutspelsmatch. Jag tror dock att det beror på andra saker än det Wicke skrev. Halmstad är en liten stad där många idrottsmänniskor känner varandra. Det gör att folk inte vågar. Tänk er själv om tio personer ställer sig upp på sittplats på Örjan och börjar skrika HBK-ramsor. Det skulle inte jag våga i alla fall för då tror jag att man skulle klassas som en riktig idiot. Folk hade stirrat och undrat vad fan man håller på med. Förre prästen Erling Ivarsson försökte tappert få igång publiken för några år sedan men lyckades inte. I stället tittade folk storögt på honom och undrade om han var riktigt klok. Halmstadspubliken skäms för att uttrycka sig och är dessutom ganska negativ emellanåt. Handen upp för den som aldrig hört följande uttryck:
"Det är fanimej sista gången jag går till Örjan. Fy fan va dauliga dom e"
   Och då ska vi komma ihåg att Halmstads BK är topp-10 i Sverige över tid och är på väg att passera GAIS i maratontabellen. Så dåliga är inte HBK även om vi inte varit och nosat på medaljer på de senaste fem-sex åren. Att stå upp för sitt lag finns inte i Halmstad. Att vara stolta över sitt lag finns heller inte. Jag tycker det är rätt konstigt eftersom folk i Halmstad rätt ofta vill klassa sin stad som en av de största i Sverige och då borde vi i publiken också kunna ha samma supporterkultur som i Malmö, Göteborg och Stockholm.
   Jag tycker att sambaklacken var ett roligt inslag på Örjan men jag kan inte förstå varför de inte fick stå på ståplats. Berodde det på att det då kan bli FÖR mycket stämning på Örjans vall eller vad berodde det på? Min lösning är att Bollklubben support flyttar till Samba-klacken så att det blir lite fler människor som hörs. 
   
Nog snackat om läktarkulturen i Halmstad. Jag hoppas på 6- 7 000 mot Mjällby och fullsatt semifinalhandboll i Arenan.
   I dag är det påskafton och jag har fotbollsförbud i dag. Jag är orolig för abstinens. I synnerhet runt klockan 12 då det är avspark mellan HBK:s 94:or och IFK Göteborgs. Jag får väl acceptera faktum och helt enkelt försöka snika till mig Arsenal mot Wolverhampton i eftermiddag och se fram emot en otroligt rolig fotbollsvecka.
   På onsdag möte våra 95:or AIK på Sannarp. Matchen går 16.00 och då ska jag vara där. Sedan spelar både 94:orna och 95:orna mot Elfsborg på fredag i Båstad. På mindre än en vecka möter mina lag Blåvitt, AIK och Elfsborg. Riktigt kul. 
   Sedan har vi andra godbitar på G. Min nyvunna vän Carit Falck från Farum kommer den 1 maj hit med Nordsjällands 94:or och 95:or för matcher mot dels oss men också mot Hallandslaget. Om publiken i Halmstad vill se några av Danmarks och Sveriges blivande stjärnor bör den boka in lördagen den 1 maj eller kommande vecka.

GLAD PÅSK ALLA SOM JAG KÄNNER OCH ALLA MINA BLOGGLÄSARE!